På onsdag går nederlänningarna till vallurnorna igen. Det här är det nionde valet till Tweede Kamer, den nederländska riksdagens viktigaste beslutande församling, i detta fortfarande unga sekel. På vissa sätt har Nederländerna tagit en roll som liknar Italiens under 2000-talet, med politisk fragmentering, instabila regeringar och ökad radikalisering – ofta med våld i kölvattnet.
Detta val är en direkt följd av denna fragmentering och instabilitet. Det högerextrema Frihetspartiet (PVV), lett av Geert Wilders, var en dominerande kraft i den förra regeringskoalitionen men drog tillbaka sitt stöd i juli och fällde därmed regeringen efter mindre än ett år. De lärdomar som nederländska medier, politiska partier och väljare drar av denna turbulenta period kan få genklang över hela Europa, eftersom många länder står inför samma dilemma: hur man ska reagera på den högerextremas växande val- och politiska inflytande.
I likhet med andra togs de nederländska medierna med överraskning när Wilders satte stopp för sin egen regerings mandatperiod och har sedan dess försökt tyda hans motiv. Jämfört med 2002, när en ännu mer kaotisk koalition kollapsade efter bara 12 veckor, finns det nu betydligt mindre debatt om huruvida den högerextrema ska ha en roll i nederländsk politik – nästan som om en framtid utan den har blivit oöverkomlig.
Detta är knappast förvånande, eftersom mycket av de nederländska medierna i praktiken förblir en villig fången till den högerextrema. Wilders själv ger sällan intervjuer eller uppträder offentligt, ändå är han den mest omtalade politikern på nederländsk television. I hans frånvaro har medieuppmärksamheten istället riktats mot personer som Joost Eerdmans, ledare för det radikalt högerextrema partiet JA21, som fått oproportionerligt med utrymme. På liknande sätt ledde ett taktiskt ledarskifte i det extremhögerextrema Forum för Demokrati (FVD) – där Lidewij de Vos ersatte Thierry Baudet – till att partiet åter hamnade i strålkastarljuset.
Även nederländska partier har medverkat till att normalisera och rationalisera den högerextrema. Vissa högerpartier har vägrat framtida samarbeten med Wilders och PVV – inte på grund av hans antikonstitutionella ideologi, utan på grund av vad de kallar hans "omogna" och "oansvariga" beteende. Samtidigt har dessa partier fortsatt att driva igenom högerextrema policyer efter att Wilders lämnade regeringen, inklusive vad som marknadsfördes som den "strängaste asylpolitiken någonsin", en strängare burkaförbud och till och med ett "antifa-förbud" – det sistnämnda föreslaget av FVD, det enda högerextrema parti som förmodats uteslutas från makten genom ett nationellt cordon sanitaire.
Även politiker i mitten bidrar till denna normalisering. Rob Jetten har förskjutit sitt socialliberala D66 åt höger när det gäller kultur och invandring, omfamnat en form av kommunitaristisk patriotism och har inte uteslutit att regera med det radikalt högerextrema JA21 eller det radikaliserade bondepartiet BBB. Frans Timmermans, ledare för center-vänsteralliansen GrönVänster/Arbetare (GL/PvdA), har skärpt partiets hållning i invandringsfrågor, talat om ett "flyktingproblem" och medverkat i den högerextremas favorit-TV-program Vandaag Inside – till många av programmets vanliga tittares ironiskt nog stora förtret.
Ändå verkar väljarna, som alltid, föredra det ursprungliga högerextrema alternativet framför dess växande antal efterapare. Även om Wilders PVV har tappat i stöd – ner cirka 4 procentenheter sedan förra valet – förblir det landets populäraste parti.
Mest av valvolatiliteten härrör från kollapsen av två nyare partier, BBB och Pieter Omtzigts Nya Socialkontrakt (NSC), som ingick i den avgående koalitionen men nu mäter 2,5 % respektive 0 % i opinionsmätningarna. Deras anhängare verkar till stor del ha flyttat till Kristdemokraterna (CDA), som ser ut att bli den stora vinnaren. Det konservativa VVD, det parti som förre statsministern Mark Rutte lett och som dominerat nederländsk politik under större delen av seklet, förväntas förlora ungefär en tredjedel av sin redan reducerade väljarandel från 2023, med många sympatisörer som flyttat till det radikalt högerextrema JA21.
Vänstern har samtidigt inte lyckats bryta den högerextremas frammarsch. Den högerextremas grepp om medierna, särskilt pratprogrammen, förblir begränsat och stagnat, även efter den senaste sammanslagningen av Miljöpartiet och Arbetarepartiet till GL/PvdA.
Intressant nog visar opinionsmätningar att de största förskjutningarna sker inom de tre valblocket: den högerextrema, den borgerliga och vänstern. Varje blocks totala stöd förblir ungefär detsamma – 35 %, 40 % respektive 25 % – men inom det högerextrema blocket har JA21 blivit näst största parti efter PVV, medan inom det borgerliga blocket har CDA och möjligen D66 passerat VVD.
Opinionsmätningar kan förstås vara opålitliga, och i Nederländerna blir de allt mer så eftersom fler väljare väntar till valdagen med att bestämma sig. Ändå är det tydligt att regeringsbildningen kommer att bli svår och långdragna, även efter nederländska mått. Nästan alla partier har uteslutit samarbete med Wilders, men vissa, som VVD, har även vägrat att samarbeta med center-vänstern. Så även om GL/PvdA blir största "demokratiska" parti skulle Timmermans behöva få VVD att ändra inställning för att kunna leda en bred borgerlig koalition som statsminister. Alternativt skulle kristdemokratledaren Henri Bontebal kunna leda en borgerlig regering med mindre personliga motsättningar, men den skulle fortfarande vara instabil.
Oavsett utgången är en sak säker: trots den högerextremas dåliga resultat från att ha regerat Nederländerna fortsätter den att utöva ett starkt inflytande. Partipolitiken förblir fragmenterad, men formas alltmer av en normalisering av högerextrema idéer och politiker. Liberala demokratiska partier ägnar mer tid åt att bekämpa varandra än att konfrontera den högerextrema. Även om det finns ett visst inneslutande av den högerextrema, gäller det inte alla partier som JA21, och det riktar sig mot deras beteende snarare än deras ideologi. Dessa trender syns både i Europaparlamentet och i många andra europeiska länder.
Vanliga frågor
Självklart! Här är en lista med vanliga frågor om Geert Wilders och den högerextremas inflytande i Nederländerna, utformad för att vara tydlig och samtalande.
Allmänt & Nybörjarfrågor
1. Vem är Geert Wilders?
Geert Wilders är en nederländsk politiker känd för sina starka invandringskritiska, anti-islamiska och EU-skeptiska åsikter. Han är ledare för Frihetspartiet (PVV), som ofta beskrivs som högerextremt eller populistiskt.
2. Vad betyder det att han "misslyckades med att bilda regering"?
Det betyder att hans parti vann flest mandat i valet, men att han inte lyckades bilda en koalition med andra partier för att nå regeringsmajoritet. Andra partier var i slutändan ovilliga att gå med i hans regering, så han fick backa.
3. Om hans parti vann flest röster, varför kunde han inte bli statsminister?
Nederländerna har ett mångpartisystem, så ett parti vinner nästan aldrig egen majoritet. För att regera måste partier bilda koalition. Även om Wilders vann flest mandat, kunde han inte övertala tillräckligt många andra partier att samarbeta för att nå den nödvändiga majoriteten.
4. Vilka är Geert Wilders partis huvudpolitik?
Hans viktigaste politik inkluderar ett totalstopp för invandring från muslimska majoritetsländer, en Nexit-folkomröstning för att lämna EU, att sätta nederländska intressen först och att minska antalet internationella studenter.
Djupgående & Avancerade frågor
5. Om Wilders misslyckades med att bilda regering, hur kan den högerextremas inflytande fortfarande vara starkt?
Även om han inte leder regeringen, har hans partis framgång förskjutit hela den politiska debatten. Mainstreampartier känner sig nu pressade att anta strängare positioner i invandrings- och integrationsfrågor för att locka hans väljare, och genomför därmed delar av hans agenda.
6. Vad är ett cordon sanitaire och bröts det?
Ett cordon sanitaire är en överenskommelse bland mainstreampartier att aldrig bilda koalition med ett extremistiskt parti. I åratal applicerades detta på Wilders PVV. Även om det inte bröts helt, inledde andra partier allvarliga koalitionsförhandlingar med honom, vilket avsevärt försvagade den traditionella bojkotten.
7. Vem regerar Nederländerna nu istället?
Efter Wilders misslyckade försök bildades en ny koalition av en annan grupp partier från center-högern och höger, inklusive Folkpartiet för Frihet och Demokrati (VVD).
