År 1982 planterade konstnären Agnes Denes ett två hektar stort vetefält på en tom plats i New Yorks Battery Park, nära det nybyggda World Trade Center. Skyskraporna tornade upp sig över den gyllene grödan och skapade en scen som tycktes hämtad ur Andrew Wyeths pastorala målning "Christinas värld". Hennes verk, Wheatfield: A Confrontation, utmanade vad hon beskrev som en "mäktig paradox" – förekomsten av hunger i en värld av överflöd.
På den tiden var jordens befolkning 4,6 miljarder. Fram till 2050 förväntas den mer än fördubblas, vilket väcker allvarliga frågor om hur vi ska kunna mätta alla. Redan idag står 2,3 miljarder människor inför osäker livsmedelsförsörjning. Covid-19-pandemin och extrema väderförhållanden har visat hur sårbara våra livsmedelssystem är. Denes ansågs vara sin tid före för att hon belyste ekologiska frågor årtionden innan de trängde in i det allmänna medvetandet. Hon kan också ha varit profetisk i att förutse hur vi skulle odla mat. Med över två tredjedelar av jordens befolkning som beräknas bo i städer år 2050, kan stadsodling hjälpa till att mätta 10 miljarder människor?
Stadsodling omfattar allt från högteknologiska vertikala odlingar och jordfria metoder som hydroponik och akvaponik, till informella trädgårdslotter på outnyttjad stadsmark. Det är inget nytt koncept: under båda världskrigen hjälpte så kallade "segerodlingar" till att komplettera livsmedelsransoneringarna. Under 1970- och 80-talen odlade "gröna guerrillas" på hundratals tomma platser över hela Manhattan. Vid 1990-talet hade FN erkänt stadsodling som avgörande för utveckling. Även under Syriens inbördeskrig odlade invånarna i belägrade östra Ghouta svamp i sina källare.
Pandemin utlöste en kortvarig boom för stadsodling, med 4,5 miljarder dollar investerade i vertikala odlingsstartups under 2021. Många av dessa företag gick i konkurs när restriktionerna upphörde, vilket antydde att trenden hade nått sin kulmen. Men idén kvarstår. I januari öppnade den skotska regeringen ett nytt Vertical Farming Innovation Centre för 1,8 miljoner dollar. Odlingar frodas nu i Brooklyns containerlådor, underjordiska parkeringsgarage i Paris, Londons bomb-skydd från andra världskriget och på tak från Hongkong till Singapore. Redan idag står stadsodling för 5–10 % av världens baljväxter, grönsaker och rotfrukter.
Stadsodling skulle kunna förbättra kosthållningen i rikare länder och öka kaloritillgången i utvecklingsregioner. En studie från 2025 antyder att det kan bidra till att uppnå flera av FNs hållbarhetsmål relaterade till hunger, hållbara städer och ansvarsfull konsumtion. Det skulle också förkorta sårbara försörjningskedjor och minska de koldioxidutsläpp som är kopplade till livsmedelstransporter och förpackningar. En studie från 2013 fann att mat odlad i London genererade 2,23 kg mindre CO₂ per kilo jämfört med konventionellt jordbruk.
Jordfri odling minskar pressen på överutnyttjad mark och vattensystem. Vertikal odling kan använda upp till 98 % mindre vatten än traditionella metoder, enligt World Economic Forum. Regnvatten kan samlas in från tak, och stadsavloppsvatten – till och med renat "svartvatten" – kan återvinnas för dess näringsämnen. Eftersom dessa är slutna system förorenar de inte floder.
Gröna tak hjälper också till att kyla byggnader och minskar den urbana värmöeffekten. Och genom att odla sin egen mat får samhällen oberoende från det industriella jordbruket – särskilt viktigt i eftersatta områden. Att odla mat är en grundläggande mänsklig aktivitet. Att gå från att enbart vara konsumenter till att också bli producenter kan stärka samhällen och berika liv.
Ändå är stadsodling inte en perfekt lösning. Odlingar i utomhusluft nära vägar kan absorbera föroreningar, medan inomhusodling är energikrävande. En 30 våningar hög vertikal odling på fem hektar skulle kunna ge samma skörd som 2 400 hektar traditionellt jordbruksland, året runt och opåverkat av klimatet – men att skala upp detta globalt skulle kräva ohållbara mängder energi.
En blandad strategi voreEnergikrävande hydroponiska inomhusodlingar är idealiska för Gulfstaterna, som importerar 85 % av sin mat och har begränsat med sötvatten men gott om förnybar energi. I andra regioner skulle lågintensiv odling i stadens utkanter, även om den är mindre produktiv, vara mer lämplig. Som framhålls i denna artikel har "naturanknytning" – närheten i vårt förhållande till andra arter och vildmarken – minskat med 60 % sedan 1800. Agroekologi, ett holistiskt förhållningssätt till matodling, skulle kunna hjälpa till att vända denna trend. Definierad av principer som anpassning till den lokala miljön, uppbyggnad av hälsosam jord, skydd av biologisk mångfald och minimering av externa insatser, skulle den kunna förvandla gathörn och tomma tomter till matkällor.
Bara en mil från mitt hem i Edinburgh är Lauriston Farm en agroekologisk kooperativ som förvandlar 100 hektar tidigare fårabete till en livfull blandning av köksträdgårdar, kolonilotter, agroskogsbruk (där grödor växer bredvid träd för att förbättra marken och avkastningen), fruktträdgårdar samt återställda våtmarker och ängar. I likhet med Denes vetefält frodas grödorna här i skuggan av höga byggnader – lägenhetshus snarare än skyskrapor – vilket gör det till ett av stadens mest tyst revolutionerande utrymmen.
Lauriston Farm ensamt kan inte mätta hela staden, men små ansträngningar i kombination kan ge betydande resultat. Globalt sett producerar småbrukare mellan en tredjedel och hälften av våra kalorier utan att ta till industriellt jordbruks skadliga högavkastningsmetoder. Agroekologi har potential att inte bara omforma var vår mat kommer ifrån utan också vår koppling till naturen. Dess principer borde vävas in i kommunal och ekonomisk planering, och blanda grönt och guld med det urbana grå. Emellertid utgör luckor i nationell och lokal politik utmaningar. Vi behöver kartlägga kantmarker, göra outnyttjad mark tillgänglig och ge investeringar och utbildning för att hjälpa samhällen att börja odla.
Stadsodling kommer inte ensamt att mätta 10 miljarder människor, men den är för viktig för att förbises. Vi måste minska matsvinn, skydda jordar, bekämpa föroreningar, adressera klimatförändringar och skydda biologisk mångfald, särskilt pollinatörer. Som Derek Jarman skrev i "Modern Nature": "Min trädgårds gränser är horisonten." Varje liten förändring utökar vad vi tror är möjligt.
David Farrier är författare till "Nature’s Genius: Evolution’s Lessons for a Changing Planet" (Canongate).
Vidare läsning:
- "Urban Jungle: The History and Future of Nature in the City" av Ben Wilson (Vintage, £12.99)
- "Wild Cities: Discovering New Ways of Living in the Modern Urban Jungle" av Chris Fitch (William Collins, £22)
- "Sitopia: How Food Can Save the World" av Carolyn Steel (Vintage, £10.99)
Vanliga frågor
Så klart Här är en lista med hjälpsamma och tydliga vanliga frågor om huruvida stadsodling kan mätta jordens befolkning
Nybörjare Definitionsfrågor
1 Vad exakt är stadsodling?
Stadsodling är praktiken att odla, bearbeta och distribuera mat i eller runt städer och urbana områden. Detta kan inkludera takodlingar, kolonilotter, balkongodlingar, vertikala odlingar och till och med inomhusodling med hydroponik.
2 Kan stadsodling verkligen mätta hela världen?
Nej, inte på egen hand. Stadsodling är inte en enskild lösning på global hunger. Dess främsta styrka ligger i att komplettera den globala livsmedelsförsörjningen, öka matsäkerheten i städer och tillhandahålla färska, lokala produkter. Den överväldigande majoriteten av basgrödor som vete, majs och ris kommer fortfarande att behöva odlas på storskaliga lantbruk.
3 Vilka är de främsta fördelarna med stadsodling?
Färsk, lokal mat: Minskar "livsmedelsmil" och ger tillgång till näringsrik, mogengröda.
Matsäkerhet: Gör städer mer motståndskraftiga mot störningar i försörjningskedjor.
Gröna utrymmen: Förbättrar luftkvaliteten, minskar den urbana värmöeffekten och skapar mötesplatser.
Minskat avfall: Kompostering av matavfall kan omvandla avfall till gödsel.
Praktiska Hur-gör-man-frågor
4 Jag bor i en lägenhet. Kan jag ändå delta?
Absolut! Du kan odla örter, bladgrönsaker och små grönsaker i krukor på en solig fönsterbräda, balkong eller under odlingslampor. Metoder som kruködling och små hydroponikkit är perfekta för små utrymmen.
5 Vilka är de enklaste grödorna att odla i en stad?
Nybörjarvänliga grödor inkluderar sallat, kale, spenat, rädisor, örter, salladslök och körsbärstomater. De kräver inte mycket plats och har relativt korta odlingstider.
6 Hur kan jag starta en liten stadsodling?
Börja i liten skala. Välj en solig plats, skaffa några krukor med bra dränering, använd bra planteringsjord och välj enkla växter som du gillar att äta. Många samhällen har även trädgårdsföreningar som kan ge råd och stöd.
Avancerade Kritiska tankefrågor
7 Vilka är de största utmaningarna eller begränsningarna med stadsodling?
Utrymme: Städer är trånga, vilket gör det svårt att hitta stora sammanhängande ytor för odling.
Kostnad: Att sätta upp avancerade system som vertikala odlingar kan vara kostsamt.
